när den ar som bast. I Indien och Nepal ar det namligen valdigt vanligt att män i alla aldrar haller varandra i handen nar de ar ute och strosar. Barn som gamla gubbar. Par ska darimot akta sig for att rora i varandra offentligt da det kan medfora att kvinnan uppfattas som slampig...?! Att visa axlarna gar inte heller helt for sig for en kvinna. Att visa magen darimot, inga problem. Det ar inte alltid latt att ta seden dit man kommer.
Pa tagstationen i Lucknow kom en man fram och pratade med Johan. Efteren stund pekade han pa mig och fragade "who is she? Sister"? Johan svarade "girlfriend". Han fragade direkt om vi var gifta. Det roliga var att efter detta sa fortsatte han prata med Johan om mig, precis framfor mig. "And what job does she have"? Nar Johan svarade att jag jobbade med traning tittar han pa mig forvanat och sager arligt och uppriktigt "it does not look like that". En till underbar filur.
Har i Rishikesh har vi kommit pa hur man gor nar man slappar. Och vi ar duktiga pa det! Bestaller in god mat flera ganger om dagen och laser bocker pa var favoritrestaurang little Buddha Caf'e. Indisk mat ar sa gott! Och farsk mango ar bast.
Idag var vi pa en dagstur till ett vackert vattenfall i bergen dar man kunde bada. Underbart harligt! Pa badplatser marks tydlig skillnad mellan kvinnor och man da det ar helt ok for man att bada i kalsonger eller badbyxor, medan kvinnor badar med klader pa. Om de inte bara star med fotterna i vattnet. Jag trotsade seden idag. Det gick bra!
torsdag 26 maj 2011
måndag 23 maj 2011
Do you know hindi?
Efter varldens guppigaste 8- timmars bussresa fran Pokhara, Nepal till Indiska gransen fick vi direkt uppleva kaoset i Indien. Det gar liksom inte att beskriva, ett tag satt jag och funderade pa om jag verkligen var dar eller om jag sag pa film. Manniskor overallt, verkligen overallt, och kor overallt, och fordon av alla slag som tutar. Om man ska lara sig kora moppe har bestar forsta dagen av lektion i trafikregler och hur och nar du anvander tutan. Pa riktigt. Jag undrar om jag kanske har anvant tutan 3 ganger, knappt, pa mina 9 ar i trafiken i Sverige och Norge.
Pa tagstationen i Gorakhpur var det mer an kaos. Efter manga om och men fick vi tillslut en biljett till Delhi, en bit pavag till Rishikesh dit vi egentligen skulle. Vi borjade stalla ner vaskorna for att satta oss pa golvet och vanta nar en ganska ung indisk kille ropar och vinkar at oss att komma och satta oss pa hans filt, "please Sir, you are my guests". Sa sjalvklart gjorde vi det. Han gick ocksa och kopte chips och kakor at oss. Han tog en titt pa var biljett och berattade att den vi kopt innebar en formodad staende resa pa nattaget till Delhi, ca 13 timmar. Inte aktuellt. Vi gick och bokade en ny biljett och tog in pa ett hostel.
Taget gick kl. 06.00 till Lucknow och darifran vidare med nattaget till Haridwar, sen skulle vi bara ha en timme med tucktuck till Rishikesh. Vi fick tag pa sleeper class biljetter vilket innebar sittplats och liggplats till viss del. Varje kupe hade 8 liggplatser men vi raknade till 12 vuxna och 7 barn i varan kupe. Vi fick ju sitta iaf.
I Indien ar det inte oforskamt att stirra pa folk. Pa tagstationen i Lucknow tog det priset nar flera personer vid olika tillfallen stannande 1 meter ifran oss och utan att saga nagot bara stirrade i flera minuter. Nar vi tittade tillbaka fick vi liksom ingen reaktion. Underbart. Sen finns de ocksa dom som kommer fram och tar i hand och fragar vart vi kommer fran och hur det ar i Sverige. Vid ett tillfalle stannade 3 personer for att prata med oss, det slutade med att ca 30 personer stod i ring runt oss for att titta och hora pa dom underliga utlanningarna. En kille som lange stod och funderade om han skulle komma fram tog plotsligt mod till sig och gick fram till Johan, stannade ca 5 cm framfor hans ansikte och fragar: "do you know hindi"?
Turistpolisen pa tagstationen visade sig vara en riktigt trevlig karl. Han kom fram och fragade om vi behovde hjalp med nagot och berattade stolt att han var turistpolis. Till hans gladje ville Johan lana en toalett. Han visade honom till viptoaletten pa stationen, som inte var till for alla. Sen efter han var klar ville han valdigt garna presentera Johan for sina kollegor, sa han fick folja med in pa kontoret. Det hela avslutades med en signatur i gastboken och en kramrunda mellan Johan och de 3 mannen.
Det vi ska saga ar att alla vi har pratat med har varit otroligt vanliga(a med tva prickar) och hjalpsamma. Lite knasiga bara:)
Nu har vi kommit fram till Rishikesh, har ar det lungt och skont. Massa yoga och nagra utflykter blir det och mojligtvis giant swing och flying fox.
Namaste
Pa tagstationen i Gorakhpur var det mer an kaos. Efter manga om och men fick vi tillslut en biljett till Delhi, en bit pavag till Rishikesh dit vi egentligen skulle. Vi borjade stalla ner vaskorna for att satta oss pa golvet och vanta nar en ganska ung indisk kille ropar och vinkar at oss att komma och satta oss pa hans filt, "please Sir, you are my guests". Sa sjalvklart gjorde vi det. Han gick ocksa och kopte chips och kakor at oss. Han tog en titt pa var biljett och berattade att den vi kopt innebar en formodad staende resa pa nattaget till Delhi, ca 13 timmar. Inte aktuellt. Vi gick och bokade en ny biljett och tog in pa ett hostel.
Taget gick kl. 06.00 till Lucknow och darifran vidare med nattaget till Haridwar, sen skulle vi bara ha en timme med tucktuck till Rishikesh. Vi fick tag pa sleeper class biljetter vilket innebar sittplats och liggplats till viss del. Varje kupe hade 8 liggplatser men vi raknade till 12 vuxna och 7 barn i varan kupe. Vi fick ju sitta iaf.
I Indien ar det inte oforskamt att stirra pa folk. Pa tagstationen i Lucknow tog det priset nar flera personer vid olika tillfallen stannande 1 meter ifran oss och utan att saga nagot bara stirrade i flera minuter. Nar vi tittade tillbaka fick vi liksom ingen reaktion. Underbart. Sen finns de ocksa dom som kommer fram och tar i hand och fragar vart vi kommer fran och hur det ar i Sverige. Vid ett tillfalle stannade 3 personer for att prata med oss, det slutade med att ca 30 personer stod i ring runt oss for att titta och hora pa dom underliga utlanningarna. En kille som lange stod och funderade om han skulle komma fram tog plotsligt mod till sig och gick fram till Johan, stannade ca 5 cm framfor hans ansikte och fragar: "do you know hindi"?
Turistpolisen pa tagstationen visade sig vara en riktigt trevlig karl. Han kom fram och fragade om vi behovde hjalp med nagot och berattade stolt att han var turistpolis. Till hans gladje ville Johan lana en toalett. Han visade honom till viptoaletten pa stationen, som inte var till for alla. Sen efter han var klar ville han valdigt garna presentera Johan for sina kollegor, sa han fick folja med in pa kontoret. Det hela avslutades med en signatur i gastboken och en kramrunda mellan Johan och de 3 mannen.
Det vi ska saga ar att alla vi har pratat med har varit otroligt vanliga(a med tva prickar) och hjalpsamma. Lite knasiga bara:)
Nu har vi kommit fram till Rishikesh, har ar det lungt och skont. Massa yoga och nagra utflykter blir det och mojligtvis giant swing och flying fox.
Namaste
fredag 20 maj 2011
Aventyr kan man kalla det
Det borjade med rafting i floden Trisuli. Floden var ganska snall men bjod ocksa pa nagra rapids som var ratt upprorda. En kines som akte i varan bat trillade i forsen och virvalde omkring ett tag innan en kajak fangade upp honom. Helt klart kul men nasta gang vagar vi oss nog pa en tuffare utmaning!
Eftersom att vi skulle vidare pa nya vattenaventyr nasta dag fick vi overnatta pa ett camp i en liten by vid floden. For att komma till campet var vi tvugna att komma over floden, vilket vi fick gora i en slags metallbur pa vajrar som man sjalv fick dra sig over i. Det var en upplevelse i sig da buren svavde ca 10-15 meter over vattnet. Vi blev valdigt ivriga att filma farden over... vilket vi surt fick angra nagra timmar senare...
Helt fascinerande att se Neplaserna som kommer hem fran en arbetsdag, tar buren over floden och vandrar upp till sin lilla stuga/hydda i bergen. De har nastan alltid valdigt fina klader pa sig, de har en sed som sager att de ska kla sig sa fint som de har rad med. Sa kvinnorna har ofta valdigt fina tyger och sjalar och mannen har ofta nagon finare byxa och en skjorta.
Efter en skon dusch med hink i en liten back i skogen (helt underbart) fick vi middag serverad av guiderna, pasta med ostsas och champinjoner, mums! Vid 20.00 var det backmorkt och tid att krypa till kojs i varat talt, som vanligt...
Och vi svettades. Vi lag stilla i ett oppet talt utan tacken och holl helt seriost pa att rinna bort. Vi bestamde oss tidigt for att spendera natten med alla djur som hade lust att halsa pa, att stanga taltet var inte aktuellt. Vid 00.00 borjade det regna och aska ordentligt, vilket gav lite skon bris och lite svalare luft. Det tackade vi for!
Efter en spannande natt med lagom mycket somn var det dags for nya vattenaventyr, canyoning. Det innebar att man slidar, klattrar och hoppar nedfor vattenfall. Fantastiskt kul! Det var efter vi var klara och skulle satta oss i jeepen som vi till varan forfaran upptackte att varan lilla vaska med pengar, pass och visakort var borta. Helt borta! Man ar inte sa kaxig utan pass och visakort i ett frammande land kan jag saga.
Vi akte tillbaka till campen i hopp om att vi skulle ha tappat den dar nagonstans, vi letade utan lycka, helt hopplost! Vill ni veta hur det gick???:)
Det visade sig att nar vi i varan iver, ville filma farden over floden dagen innan, rev upp kameran ur vaskan ocksa lyckades riva upp varan vardevaska och tappa den ur buren ner pa stenarna ca 2 meter fran floden. En av guiderna uppmarksammade att vi tappade nagot, men han trodde att det var ett paket nasdukar. Nar vi kom tillbaka fortvivlade over vara pass tyckte han att det kunde vara vart at kolla upp. Ganska vart!! Tror ni vi haller hart i vardevaskan framover?:) Solskenshistoria.
Vi pustade ut och satt oss pa en buss till Gorkha, som ar en mycket historisk liten by i Nepal. Vi kom fram vid 20.00 och som ni vet... den tiden sker det inte mycket i detta land, speciellt inte pa stallen som inte har sa mycket turister. Och nu ar det till raga pa allt lagsasong. Byn var helt mork och tom pa manniskor, nar vi kom fram till hotellet visade det sig att vi var helt ensamma pa hela stallet. Det askade, blixtrade och regnade ordentligt och precis nar vi sitter i restauragen och ater middag sa gar strommen och allt blir svart forutom nagra stearinljus och blixten. Snacka om spokhotell.
Vi intalade oss sjalva att hotellet och staden i dagsljus skulle vara nagot helt annat an varat forsta intryck och vi fick sa ratt! Varat mal var ett heligt tempel ca en halvtimmes promenad upp i bergen. Vi gick tidigt och kom precis i tid for bonstund. Det kandes lite som att vi trangde oss pa i deras heliga byggnad men det var otroligt spannande att vara med. Munkar som att och mediterade och laste heliga skrifter helt i sin egen varld. Massa avbilder av gudar som manniskor satt och knabojde framfor.
Vi blev bjudna pa masala te (supergott) och fick veta att det skulle sjungas devotion songs lite senare pa dagen. Dom tyckte absolut att vi skulle vara med pa det. De sjunger devotion songs till gudarna och vid nagot tillfalle skulle nagon dessutom sjunga med sjalen, vilket ansags vara valdigt speciellt. Detta ville vi inte missa sa vi stannade kvar. (Vi markte aldrig nar sjalasangen intraffade) Men det var valdigt haftigt att vara med. De sjong (samma sang i flera timmar) men den var harlig och valdigt dansvanlig sa efter ett tag dansade nastan alla och de bjod med oss ocksa. Otroligt vanliga (a med tva prickar) och inbjudande manniskor. Vi hade en helt fantastisk dag!
Tillbaka i byn fick vi veta att det skulle bli strejk nasta dag (idag). Vilket innebar att all trafik stannar och det mesta ar stangt. Vi skulle aka tillbaka till Pokhara idag egentligen men pga strejken skulle inte det vara mojligt. Detta gjorde att vi slangde oss pa forsta basta buss. Det visade sig att det var den sista bussen den kvallen, det visade sig ocksa att den var full. Forutom 4 platser pa taket, med vaskorna. Vad gor man? Jo man hoppar upp pa taket i regnet och haller sig fast hart. Vi kom fram nagra timmar senare.
Idag har varit en lugn dag da vi forsokt smalta allt vi varit med om de sista dagarna. Da det har varit strejk sa har allt forutom restauranger varit stangda. Skon dag, haftiga upplevelser! Imorgon aker vi till Indien.
Eftersom att vi skulle vidare pa nya vattenaventyr nasta dag fick vi overnatta pa ett camp i en liten by vid floden. For att komma till campet var vi tvugna att komma over floden, vilket vi fick gora i en slags metallbur pa vajrar som man sjalv fick dra sig over i. Det var en upplevelse i sig da buren svavde ca 10-15 meter over vattnet. Vi blev valdigt ivriga att filma farden over... vilket vi surt fick angra nagra timmar senare...
Helt fascinerande att se Neplaserna som kommer hem fran en arbetsdag, tar buren over floden och vandrar upp till sin lilla stuga/hydda i bergen. De har nastan alltid valdigt fina klader pa sig, de har en sed som sager att de ska kla sig sa fint som de har rad med. Sa kvinnorna har ofta valdigt fina tyger och sjalar och mannen har ofta nagon finare byxa och en skjorta.
Efter en skon dusch med hink i en liten back i skogen (helt underbart) fick vi middag serverad av guiderna, pasta med ostsas och champinjoner, mums! Vid 20.00 var det backmorkt och tid att krypa till kojs i varat talt, som vanligt...
Och vi svettades. Vi lag stilla i ett oppet talt utan tacken och holl helt seriost pa att rinna bort. Vi bestamde oss tidigt for att spendera natten med alla djur som hade lust att halsa pa, att stanga taltet var inte aktuellt. Vid 00.00 borjade det regna och aska ordentligt, vilket gav lite skon bris och lite svalare luft. Det tackade vi for!
Efter en spannande natt med lagom mycket somn var det dags for nya vattenaventyr, canyoning. Det innebar att man slidar, klattrar och hoppar nedfor vattenfall. Fantastiskt kul! Det var efter vi var klara och skulle satta oss i jeepen som vi till varan forfaran upptackte att varan lilla vaska med pengar, pass och visakort var borta. Helt borta! Man ar inte sa kaxig utan pass och visakort i ett frammande land kan jag saga.
Vi akte tillbaka till campen i hopp om att vi skulle ha tappat den dar nagonstans, vi letade utan lycka, helt hopplost! Vill ni veta hur det gick???:)
Det visade sig att nar vi i varan iver, ville filma farden over floden dagen innan, rev upp kameran ur vaskan ocksa lyckades riva upp varan vardevaska och tappa den ur buren ner pa stenarna ca 2 meter fran floden. En av guiderna uppmarksammade att vi tappade nagot, men han trodde att det var ett paket nasdukar. Nar vi kom tillbaka fortvivlade over vara pass tyckte han att det kunde vara vart at kolla upp. Ganska vart!! Tror ni vi haller hart i vardevaskan framover?:) Solskenshistoria.
Vi pustade ut och satt oss pa en buss till Gorkha, som ar en mycket historisk liten by i Nepal. Vi kom fram vid 20.00 och som ni vet... den tiden sker det inte mycket i detta land, speciellt inte pa stallen som inte har sa mycket turister. Och nu ar det till raga pa allt lagsasong. Byn var helt mork och tom pa manniskor, nar vi kom fram till hotellet visade det sig att vi var helt ensamma pa hela stallet. Det askade, blixtrade och regnade ordentligt och precis nar vi sitter i restauragen och ater middag sa gar strommen och allt blir svart forutom nagra stearinljus och blixten. Snacka om spokhotell.
Vi intalade oss sjalva att hotellet och staden i dagsljus skulle vara nagot helt annat an varat forsta intryck och vi fick sa ratt! Varat mal var ett heligt tempel ca en halvtimmes promenad upp i bergen. Vi gick tidigt och kom precis i tid for bonstund. Det kandes lite som att vi trangde oss pa i deras heliga byggnad men det var otroligt spannande att vara med. Munkar som att och mediterade och laste heliga skrifter helt i sin egen varld. Massa avbilder av gudar som manniskor satt och knabojde framfor.
Vi blev bjudna pa masala te (supergott) och fick veta att det skulle sjungas devotion songs lite senare pa dagen. Dom tyckte absolut att vi skulle vara med pa det. De sjunger devotion songs till gudarna och vid nagot tillfalle skulle nagon dessutom sjunga med sjalen, vilket ansags vara valdigt speciellt. Detta ville vi inte missa sa vi stannade kvar. (Vi markte aldrig nar sjalasangen intraffade) Men det var valdigt haftigt att vara med. De sjong (samma sang i flera timmar) men den var harlig och valdigt dansvanlig sa efter ett tag dansade nastan alla och de bjod med oss ocksa. Otroligt vanliga (a med tva prickar) och inbjudande manniskor. Vi hade en helt fantastisk dag!
Tillbaka i byn fick vi veta att det skulle bli strejk nasta dag (idag). Vilket innebar att all trafik stannar och det mesta ar stangt. Vi skulle aka tillbaka till Pokhara idag egentligen men pga strejken skulle inte det vara mojligt. Detta gjorde att vi slangde oss pa forsta basta buss. Det visade sig att det var den sista bussen den kvallen, det visade sig ocksa att den var full. Forutom 4 platser pa taket, med vaskorna. Vad gor man? Jo man hoppar upp pa taket i regnet och haller sig fast hart. Vi kom fram nagra timmar senare.
Idag har varit en lugn dag da vi forsokt smalta allt vi varit med om de sista dagarna. Da det har varit strejk sa har allt forutom restauranger varit stangda. Skon dag, haftiga upplevelser! Imorgon aker vi till Indien.
söndag 15 maj 2011
Mysdag
Sovmorgon till 8.00.
Frukost och riktigt kaffe med en god bok i skuggan.
Glass och strosande fore en lunch med sjoutsikt.
En riktigt soft njutardag helt enkelt.
Igar fick vi en inbjudan till en ravefest den 17 maj, mellan 16.00-23.00.
I Nepal far ingenting ha oppet langre an till 23.00. Ingenting. Inte ens i Katmandu. Och vanligtvis stanger allt annu tidigare. Och da blir staden mork, kolsvart. Pa trekkingen var vi aldrig uppe langre an till 20.30. Och borjade dagen senast kl.6.00. Assa ar det bra att ha med ficklampa pa kvallen, for det blir stromavbrott titt som tatt.
Vi kommer att vara utvilade efter den har semester, jag gillar det!
Frukost och riktigt kaffe med en god bok i skuggan.
Glass och strosande fore en lunch med sjoutsikt.
En riktigt soft njutardag helt enkelt.
Igar fick vi en inbjudan till en ravefest den 17 maj, mellan 16.00-23.00.
I Nepal far ingenting ha oppet langre an till 23.00. Ingenting. Inte ens i Katmandu. Och vanligtvis stanger allt annu tidigare. Och da blir staden mork, kolsvart. Pa trekkingen var vi aldrig uppe langre an till 20.30. Och borjade dagen senast kl.6.00. Assa ar det bra att ha med ficklampa pa kvallen, for det blir stromavbrott titt som tatt.
Vi kommer att vara utvilade efter den har semester, jag gillar det!
lördag 14 maj 2011
Sagornas varld
okej, vi borjar i Kathmandu igen. Harifran tog vi lokalbussen till nasta by, Pokhara. Bara att aka lokalbuss var en upplevelse i sig. Full med folk, trangt och sma slingringa bergsvagar i ca 7 timmar. Men det var mysigt. Nepaleserna ar valdigt fascinerade over Johans langd. Sa ett tag nar det guppade och och bumpade som mest underholl han hela bussen genom att forsoka undviksa att sla huvudet i taket.
Vi upplever Pokhara som mycket lugnare och mer fridfullt an Kathmandu dar det var mer an hysteriskt. Inte lika mycket trafik och lite mer soft stammning. Har tog vi en lugn dag innan vi begav oss upp i bergen for att starta varan vandring upp till Annapurna base camp (ABC).
Forsta dagen var helt fantastisk. Vi vandrade genom tropisk natur med riktigt djungelkansla och genom sma bergsbyar fulla av liv. Vi motte trevliga Nepaleser, massa kossor, getter och hons och en del turister. Det kandes som att vandra i en saga och vi har bade fantiserat oss ivag till Nangiala och Sagan om ringen. Jag var Sam for jag ar sa snall och Johan var Aragorn for han ar sa bra pa allt:) Senare pa dagen borjade det aska och regna och nar vi kom fram till byn Tolka som var dagens mal var vi alldeles dyblota och redo for middag! Sa fortsatte det dag efter dag som vi sakta men sakert kom oss narmare slutmalet. Ju hogre upp vi kom desto kallare kvallar och natter. Understallet och sovsacken har prisats manga ganger under vandringens gang.
Vandringen har varit helt fantastisk och vi har tagit manga bilder och filmer som beskriver vad vi har varit med om battre an alla ord. Ni far se da vi kommer hem:)
Just nu ar vi nere i Pokhara igen och jag tycker att det ar otroligt skont att vara nere i varmen igen. Ikvall ska vi ga och ata middag med Jesper och Carolin som vi har hangt med langs vagen.
Ps. nu tror jag att det gar kommentera om man vill.
Vi upplever Pokhara som mycket lugnare och mer fridfullt an Kathmandu dar det var mer an hysteriskt. Inte lika mycket trafik och lite mer soft stammning. Har tog vi en lugn dag innan vi begav oss upp i bergen for att starta varan vandring upp till Annapurna base camp (ABC).
Forsta dagen var helt fantastisk. Vi vandrade genom tropisk natur med riktigt djungelkansla och genom sma bergsbyar fulla av liv. Vi motte trevliga Nepaleser, massa kossor, getter och hons och en del turister. Det kandes som att vandra i en saga och vi har bade fantiserat oss ivag till Nangiala och Sagan om ringen. Jag var Sam for jag ar sa snall och Johan var Aragorn for han ar sa bra pa allt:) Senare pa dagen borjade det aska och regna och nar vi kom fram till byn Tolka som var dagens mal var vi alldeles dyblota och redo for middag! Sa fortsatte det dag efter dag som vi sakta men sakert kom oss narmare slutmalet. Ju hogre upp vi kom desto kallare kvallar och natter. Understallet och sovsacken har prisats manga ganger under vandringens gang.
Vandringen har varit helt fantastisk och vi har tagit manga bilder och filmer som beskriver vad vi har varit med om battre an alla ord. Ni far se da vi kommer hem:)
Just nu ar vi nere i Pokhara igen och jag tycker att det ar otroligt skont att vara nere i varmen igen. Ikvall ska vi ga och ata middag med Jesper och Carolin som vi har hangt med langs vagen.
Ps. nu tror jag att det gar kommentera om man vill.
onsdag 11 maj 2011
Hoga berg och djupa dalar...
traffar vi pa hela tiden just nu.
Vi befinner oss i en liten bergsby som heter Chhomrong. Helt otroligt att det finns internet har!
Vi har nu vandrat i 6 dagar och ar pavag ner igen. Var hogsta punkt var ca 4100 meter dar vi stod omringade av snokladda bergstoppar som alla ligger runt 7000-8000 meter och sag pa soluppgangen. Fantastiskt! Nu ar vi nere pa lite behagligare varmegrader och kan fa en natts somn utan ALLA klader, dubbla sovsackar och mossa och vantar. Om tva dagar ar vi nere i Pokhara igen dar temperaturen ligger pa ca 30 grader. Blir skont!
Vi har varit med om otroligt mycket haftigt dessa dagar och vi lovar att beratta mer nar vi kommer tillbaka till civilisationen. Jag hade forovrigt en stralande fodelsedag ovan molnen och fick tva presenter! Den ena bestod av e tepase med ortte och 3 halstabletter av tva osterrikare vi traffat pa och den andra var en pase torkad frukt och notter av tva svenskar som vi varit med en del. Man tager vad man haver och jag blev superglad!!:)
Kramar fran oss
Vi befinner oss i en liten bergsby som heter Chhomrong. Helt otroligt att det finns internet har!
Vi har nu vandrat i 6 dagar och ar pavag ner igen. Var hogsta punkt var ca 4100 meter dar vi stod omringade av snokladda bergstoppar som alla ligger runt 7000-8000 meter och sag pa soluppgangen. Fantastiskt! Nu ar vi nere pa lite behagligare varmegrader och kan fa en natts somn utan ALLA klader, dubbla sovsackar och mossa och vantar. Om tva dagar ar vi nere i Pokhara igen dar temperaturen ligger pa ca 30 grader. Blir skont!
Vi har varit med om otroligt mycket haftigt dessa dagar och vi lovar att beratta mer nar vi kommer tillbaka till civilisationen. Jag hade forovrigt en stralande fodelsedag ovan molnen och fick tva presenter! Den ena bestod av e tepase med ortte och 3 halstabletter av tva osterrikare vi traffat pa och den andra var en pase torkad frukt och notter av tva svenskar som vi varit med en del. Man tager vad man haver och jag blev superglad!!:)
Kramar fran oss
tisdag 3 maj 2011
Kathmandu
Efter 32 timmar totalt och ett 27 timmars forsenat plan fick vi antligen komma oss ivag till Delhi.
Gissa om det blev jubel pa Kievs flygplats nar vi forstod att vi faktikst skulle ta oss darifran pa riktigt. "Boarding" ar ett vackert ord!
Fran en ganska sunkigt flygplats i Kiev med dalig service till en flygplats i varldsklass i Delhi. Dom gunggade varenda lite yta skinande blank och var otroligt trevliga. Vi hade tankt stanna i Delhi nagon dag for att sedan aka tag och buss till Kathmandu. Men vi valde att boka flyg direkt till Nepal nar vi liks var pa flygplatsen.
Vi har fatt sa manga olika intryck pa valdigt fa dagar men varst var att hamna mitt i Kathmandus rusningstrafik. Det kanns som att det var langesen jag reste for jag har glomt bort vilket kaos det kan vara. Har var det bilar, mopeder, cyklar, gaende, barn overallt. Och alla bara tutar och kor.
Jag var lite latt chockad nar vi kom fram till varat boende, ett litet guesthouse pa freak street, den gamla hippiegatan dar det forut var lagligt att roka pa. Vi valde att bo har farmfor att bo i det mer turistvanliga omradet. Vilket vi ar glada for, det ar haftigt att se hur det ar har mer pa riktigt. Men pa riktigt har ar valdigt intensivt! Sa det var ratt skont att komma till det mer turistvanliga Thamel en liten stund bara for att acklimatisera sig lite:)
Idag har vi vandrat omkring i Kathmandu centrum, bland annat pa ett torg dar det ar forbjudet med biltrafik pa dagarna, skoont! Har var det mycket forsaljning av gronsaker och mat och smycken och skulpturer. Vi var in pa ett gamalt museum har ocksa.
En guide berattade att vi hade mojlighet att se en levande gud idag. En liten flicka som bor i ett hus mitt pa torget. Ibland visar hon sig i fonstret och det ar tydligen en stor upplevelse for hinduer och buddhister. Ibland kan de till och med fa ga upp och fa en personlig valsignelse av henne. I sjalva verket ar den har guden en liten flicka som valjs ut nar hon ar 3 ar. Hon ar bara inne i huset och om hon ska ga ut maste hon baras i en tron eftersom hennes fotter inte far rora marken. Hon ar gud tills hon far sin forsta mens, da valjs en ny flicka ut. Tyvarr fick vi aldrig se henne idag.
Imorgon tankte vi aka vidare till Phokara, staden dar vandringen utgar ifran. Ska bli harligt att fa komma upp i bergen lite, dar det nog ar lite lugnare an har nere i stan.
Kram
Maria
Gissa om det blev jubel pa Kievs flygplats nar vi forstod att vi faktikst skulle ta oss darifran pa riktigt. "Boarding" ar ett vackert ord!
Fran en ganska sunkigt flygplats i Kiev med dalig service till en flygplats i varldsklass i Delhi. Dom gunggade varenda lite yta skinande blank och var otroligt trevliga. Vi hade tankt stanna i Delhi nagon dag for att sedan aka tag och buss till Kathmandu. Men vi valde att boka flyg direkt till Nepal nar vi liks var pa flygplatsen.
Vi har fatt sa manga olika intryck pa valdigt fa dagar men varst var att hamna mitt i Kathmandus rusningstrafik. Det kanns som att det var langesen jag reste for jag har glomt bort vilket kaos det kan vara. Har var det bilar, mopeder, cyklar, gaende, barn overallt. Och alla bara tutar och kor.
Jag var lite latt chockad nar vi kom fram till varat boende, ett litet guesthouse pa freak street, den gamla hippiegatan dar det forut var lagligt att roka pa. Vi valde att bo har farmfor att bo i det mer turistvanliga omradet. Vilket vi ar glada for, det ar haftigt att se hur det ar har mer pa riktigt. Men pa riktigt har ar valdigt intensivt! Sa det var ratt skont att komma till det mer turistvanliga Thamel en liten stund bara for att acklimatisera sig lite:)
Idag har vi vandrat omkring i Kathmandu centrum, bland annat pa ett torg dar det ar forbjudet med biltrafik pa dagarna, skoont! Har var det mycket forsaljning av gronsaker och mat och smycken och skulpturer. Vi var in pa ett gamalt museum har ocksa.
En guide berattade att vi hade mojlighet att se en levande gud idag. En liten flicka som bor i ett hus mitt pa torget. Ibland visar hon sig i fonstret och det ar tydligen en stor upplevelse for hinduer och buddhister. Ibland kan de till och med fa ga upp och fa en personlig valsignelse av henne. I sjalva verket ar den har guden en liten flicka som valjs ut nar hon ar 3 ar. Hon ar bara inne i huset och om hon ska ga ut maste hon baras i en tron eftersom hennes fotter inte far rora marken. Hon ar gud tills hon far sin forsta mens, da valjs en ny flicka ut. Tyvarr fick vi aldrig se henne idag.
Imorgon tankte vi aka vidare till Phokara, staden dar vandringen utgar ifran. Ska bli harligt att fa komma upp i bergen lite, dar det nog ar lite lugnare an har nere i stan.
Kram
Maria
söndag 1 maj 2011
Stuck in Kiev
har vi nu varit i 25 timmar. Och raknar med manga fler.
Vi skulle mellanlanda i Kiev och vanta ca 5 timmar pa flyget till Delhi.
Direkt nar vi landar borjar kaoset. Vi ska fa nya boardingpass men ingen verkar veta hur man gor och ingen kan engelska. Sa vi vantar. Bakom disken star en slarvig text skriven med orange penna "boardingpass hear". Jag forsoker ta en bild pa deras fina skylt men en vakt sager at mig:
"delete".
Vi far checka in tillslut och satter oss ned och vantar. Laser lite och har det ratt bra. Nar det borjar narma sig avgang blir vi lite konfunderade nar varat flyg inte star med pa displayen. Vi pratar med nagra svenskor fran Gavle som ska flyga till Peking. De har fatt veta att deras plan blivit forsenat till 19.00. Vi hittar tillslut en informationsdesk och far veta att varat ar forsenat till 21.50. Nagra timmar till kan vi leva med, vi har ingen stress. Sen fortsatter det, nasta bud ar kl. 23.00, nasta vid midnatt. Det blir bekraftat att vi ska aka kl. 10.00 morgonen efter. Vi har blivit ett litet trevligt gang pa ca 15 pers som alla forsoker ta reda pa vad som hander. Vi blir slussade till "comfort room" dar vi ska spendera natten, just ordet comfort kan definieras olika har vi markt. Ett ganska stort rum med flera soffor. Kl 3.00 kommer personalen med varm mat till oss. Tidigare under dagen har vi blivit erbjudna mackor och vatten. Det markliga ar bara att ingen kan svara pa varfor varat plan ar forsenat och framforallt varfor det fortfarande aldrig visats pa displayen. Planet till Peking kommer ivag ca kl. 23.00. Vi kurar ihop oss pa en soffa och sover faktiktiskt riktigt bra.
Gissar vad som hander kl. 10.00 nasta dag? Jo, avgangen blir uppskjuten till 12.30. Vid det har laget borjar folk vara upprorda pa riktigt. Men personalen har inga svar till oss. De vet inte ens vart planet ar.
Senaste budet nu ar 20.00. Men det kanns mer som att personalen koper sig tid...
Planet har tydligen tekniska problem och det ar det enda planet harifran som gar till Delhi. Sa man kan saga att vi ar fast i Kiev.
Planet till Toronto fick just veta att de ar forsenade 15 timmar... sa om nagon ska ut och flyga skulle jag be er tanka om om ni varderat att flyga med Aerosvit;)
Trots detta sa har vi det ratt trevligt i varat "comfort room", vi spelar kort och hanger med nagra israeler, indier, en engelsman som bor i Danmark och tva danskar.
Over and out fran Kiev!
PS. jag kanner att jag inte helt kan sta for varat lagnamn Ukraina langre... kan vi vardera att byta?
Vi skulle mellanlanda i Kiev och vanta ca 5 timmar pa flyget till Delhi.
Direkt nar vi landar borjar kaoset. Vi ska fa nya boardingpass men ingen verkar veta hur man gor och ingen kan engelska. Sa vi vantar. Bakom disken star en slarvig text skriven med orange penna "boardingpass hear". Jag forsoker ta en bild pa deras fina skylt men en vakt sager at mig:
"delete".
Vi far checka in tillslut och satter oss ned och vantar. Laser lite och har det ratt bra. Nar det borjar narma sig avgang blir vi lite konfunderade nar varat flyg inte star med pa displayen. Vi pratar med nagra svenskor fran Gavle som ska flyga till Peking. De har fatt veta att deras plan blivit forsenat till 19.00. Vi hittar tillslut en informationsdesk och far veta att varat ar forsenat till 21.50. Nagra timmar till kan vi leva med, vi har ingen stress. Sen fortsatter det, nasta bud ar kl. 23.00, nasta vid midnatt. Det blir bekraftat att vi ska aka kl. 10.00 morgonen efter. Vi har blivit ett litet trevligt gang pa ca 15 pers som alla forsoker ta reda pa vad som hander. Vi blir slussade till "comfort room" dar vi ska spendera natten, just ordet comfort kan definieras olika har vi markt. Ett ganska stort rum med flera soffor. Kl 3.00 kommer personalen med varm mat till oss. Tidigare under dagen har vi blivit erbjudna mackor och vatten. Det markliga ar bara att ingen kan svara pa varfor varat plan ar forsenat och framforallt varfor det fortfarande aldrig visats pa displayen. Planet till Peking kommer ivag ca kl. 23.00. Vi kurar ihop oss pa en soffa och sover faktiktiskt riktigt bra.
Gissar vad som hander kl. 10.00 nasta dag? Jo, avgangen blir uppskjuten till 12.30. Vid det har laget borjar folk vara upprorda pa riktigt. Men personalen har inga svar till oss. De vet inte ens vart planet ar.
Senaste budet nu ar 20.00. Men det kanns mer som att personalen koper sig tid...
Planet har tydligen tekniska problem och det ar det enda planet harifran som gar till Delhi. Sa man kan saga att vi ar fast i Kiev.
Planet till Toronto fick just veta att de ar forsenade 15 timmar... sa om nagon ska ut och flyga skulle jag be er tanka om om ni varderat att flyga med Aerosvit;)
Trots detta sa har vi det ratt trevligt i varat "comfort room", vi spelar kort och hanger med nagra israeler, indier, en engelsman som bor i Danmark och tva danskar.
Over and out fran Kiev!
PS. jag kanner att jag inte helt kan sta for varat lagnamn Ukraina langre... kan vi vardera att byta?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)