Do you know hindi?

Efter varldens guppigaste 8- timmars bussresa fran Pokhara, Nepal till Indiska gransen fick vi direkt uppleva kaoset i Indien. Det gar liksom inte att beskriva, ett tag satt jag och funderade pa om jag verkligen var dar eller om jag sag pa film. Manniskor overallt, verkligen overallt, och kor overallt, och fordon av alla slag som tutar. Om man ska lara sig kora moppe har bestar forsta dagen av lektion i trafikregler och hur och nar du anvander tutan. Pa riktigt. Jag undrar om jag kanske har anvant tutan 3 ganger, knappt, pa mina 9 ar i trafiken i Sverige och Norge.

Pa tagstationen i Gorakhpur var det mer an kaos. Efter manga om och men fick vi tillslut en biljett till Delhi, en bit pavag till Rishikesh dit vi egentligen skulle. Vi borjade stalla ner vaskorna for att satta oss pa golvet och vanta nar en ganska ung indisk kille ropar och vinkar at oss att komma och satta oss pa hans filt, "please Sir, you are my guests". Sa sjalvklart gjorde vi det. Han gick ocksa och kopte chips och kakor at oss. Han tog en titt pa var biljett och berattade att den vi kopt innebar en formodad staende resa pa nattaget till Delhi, ca 13 timmar. Inte aktuellt. Vi gick och bokade en ny biljett och tog in pa ett hostel.

Taget gick kl. 06.00 till Lucknow och darifran vidare med nattaget till Haridwar, sen skulle vi bara ha en timme med tucktuck till Rishikesh. Vi fick tag pa sleeper class biljetter vilket innebar sittplats och liggplats till viss del. Varje kupe hade 8 liggplatser men vi raknade till 12 vuxna och 7 barn i varan kupe. Vi fick ju sitta iaf.

I Indien ar det inte oforskamt att stirra pa folk. Pa tagstationen i Lucknow tog det priset nar flera personer vid olika tillfallen stannande 1 meter ifran oss och utan att saga nagot bara stirrade i flera minuter. Nar vi tittade tillbaka fick vi liksom ingen reaktion. Underbart. Sen finns de ocksa dom som kommer fram och tar i hand och fragar vart vi kommer fran och hur det ar i Sverige. Vid ett tillfalle stannade 3 personer for att prata med oss, det slutade med att ca 30 personer stod i ring runt oss for att titta och hora pa dom underliga utlanningarna. En kille som lange stod och funderade om han skulle komma fram tog plotsligt mod till sig och gick fram till Johan, stannade ca 5 cm framfor hans ansikte och fragar: "do you know hindi"?
Turistpolisen pa tagstationen visade sig vara en riktigt trevlig karl. Han kom fram och fragade om vi behovde hjalp med nagot och berattade stolt att han var turistpolis. Till hans gladje ville Johan lana en toalett. Han visade honom till viptoaletten pa stationen, som inte var till for alla. Sen efter han var klar ville han valdigt garna presentera Johan for sina kollegor, sa han fick folja med in pa kontoret. Det hela avslutades med en signatur i gastboken och en kramrunda mellan Johan och de 3 mannen.
Det vi ska saga ar att alla vi har pratat med har varit otroligt vanliga(a med tva prickar) och hjalpsamma. Lite knasiga bara:)

Nu har vi kommit fram till Rishikesh, har ar det lungt och skont. Massa yoga och nagra utflykter blir det och mojligtvis giant swing och flying fox.

Namaste