fredag 20 maj 2011

Aventyr kan man kalla det

Det borjade med rafting i floden Trisuli. Floden var ganska snall men bjod ocksa pa nagra rapids som var ratt upprorda. En kines som akte i varan bat trillade i forsen och virvalde omkring ett tag innan en kajak fangade upp honom. Helt klart kul men nasta gang vagar vi oss nog pa en tuffare utmaning!

Eftersom att vi skulle vidare pa nya vattenaventyr nasta dag fick vi overnatta pa ett camp i en liten by vid floden. For att komma till campet var vi tvugna att komma over floden, vilket vi fick gora i en slags metallbur pa vajrar som man sjalv fick dra sig over i. Det var en upplevelse i sig da buren svavde ca 10-15 meter over vattnet. Vi blev valdigt ivriga att filma farden over... vilket vi surt fick angra nagra timmar senare...

Helt fascinerande att se Neplaserna som kommer hem fran en arbetsdag, tar buren over floden och vandrar upp till sin lilla stuga/hydda i bergen. De har nastan alltid valdigt fina klader pa sig, de har en sed som sager att de ska kla sig sa fint som de har rad med. Sa kvinnorna har ofta valdigt fina tyger och sjalar och mannen har ofta nagon finare byxa och en skjorta.

Efter en skon dusch med hink i en liten back i skogen (helt underbart) fick vi middag serverad av guiderna, pasta med ostsas och champinjoner, mums! Vid 20.00 var det backmorkt och tid att krypa till kojs i varat talt, som vanligt...
Och vi svettades. Vi lag stilla i ett oppet talt utan tacken och holl helt seriost pa att rinna bort. Vi bestamde oss tidigt for att spendera natten med alla djur som hade lust att halsa pa, att stanga taltet var inte aktuellt. Vid 00.00 borjade det regna och aska ordentligt, vilket gav lite skon bris och lite svalare luft. Det tackade vi for!

Efter en spannande natt med lagom mycket somn var det dags for nya vattenaventyr, canyoning. Det innebar att man slidar, klattrar och hoppar nedfor vattenfall. Fantastiskt kul! Det var efter vi var klara och skulle satta oss i jeepen som vi till varan forfaran upptackte att varan lilla vaska med pengar, pass och visakort var borta. Helt borta! Man ar inte sa kaxig utan pass och visakort i ett frammande land kan jag saga.

Vi akte tillbaka till campen i hopp om att vi skulle ha tappat den dar nagonstans, vi letade utan lycka, helt hopplost! Vill ni veta hur det gick???:)
Det visade sig att nar vi i varan iver, ville filma farden over floden dagen innan, rev upp kameran ur vaskan ocksa lyckades riva upp varan vardevaska och tappa den ur buren ner pa stenarna ca 2 meter fran floden. En av guiderna uppmarksammade att vi tappade nagot, men han trodde att det var ett paket nasdukar. Nar vi kom tillbaka fortvivlade over vara pass tyckte han att det kunde vara vart at kolla upp. Ganska vart!! Tror ni vi haller hart i vardevaskan framover?:) Solskenshistoria.

Vi pustade ut och satt oss pa en buss till Gorkha, som ar en mycket historisk liten by i Nepal. Vi kom fram vid 20.00 och som ni vet... den tiden sker det inte mycket i detta land, speciellt inte pa stallen som inte har sa mycket turister. Och nu ar det till raga pa allt lagsasong. Byn var helt mork och tom pa manniskor, nar vi kom fram till hotellet visade det sig att vi var helt ensamma pa hela stallet. Det askade, blixtrade och regnade ordentligt och precis nar vi sitter i restauragen och ater middag sa gar strommen och allt blir svart forutom nagra stearinljus och blixten. Snacka om spokhotell.

Vi intalade oss sjalva att hotellet och staden i dagsljus skulle vara nagot helt annat an varat forsta intryck och vi fick sa ratt! Varat mal var ett heligt tempel ca en halvtimmes promenad upp i bergen. Vi gick tidigt och kom precis i tid for bonstund. Det kandes lite som att vi trangde oss pa i deras heliga byggnad men det var otroligt spannande att vara med. Munkar som att och mediterade och laste heliga skrifter helt i sin egen varld. Massa avbilder av gudar som manniskor satt och knabojde framfor.
Vi blev bjudna pa masala te (supergott) och fick veta att det skulle sjungas devotion songs lite senare pa dagen. Dom tyckte absolut att vi skulle vara med pa det. De sjunger devotion songs till gudarna och vid nagot tillfalle skulle nagon dessutom sjunga med sjalen, vilket ansags vara valdigt speciellt. Detta ville vi inte missa sa vi stannade kvar. (Vi markte aldrig nar sjalasangen intraffade) Men det var valdigt haftigt att vara med. De sjong (samma sang i flera timmar) men den var harlig och valdigt dansvanlig sa efter ett tag dansade nastan alla och de bjod med oss ocksa. Otroligt vanliga (a med tva prickar) och inbjudande manniskor. Vi hade en helt fantastisk dag!

Tillbaka i byn fick vi veta att det skulle bli strejk nasta dag (idag). Vilket innebar att all trafik stannar och det mesta ar stangt. Vi skulle aka tillbaka till Pokhara idag egentligen men pga strejken skulle inte det vara mojligt. Detta gjorde att vi slangde oss pa forsta basta buss. Det visade sig att det var den sista bussen den kvallen, det visade sig ocksa att den var full. Forutom 4 platser pa taket, med vaskorna. Vad gor man? Jo man hoppar upp pa taket i regnet och haller sig fast hart. Vi kom fram nagra timmar senare.

Idag har varit en lugn dag da vi forsokt smalta allt vi varit med om de sista dagarna. Da det har varit strejk sa har allt forutom restauranger varit stangda. Skon dag, haftiga upplevelser! Imorgon aker vi till Indien.

7 kommentarer:

  1. Oj,Oj,Oj tur att man inte vet vad ni har för er. Men jag förstår att det har varit en upplevelse.Många kramar mamma m

    SvaraRadera
  2. Hej på er!
    Vilken häftig resa, ni skulle ju kunna bli de nya Indiana Jones :) Så himla härligt. Hoppas ni har det bäst. Längtar tills ni kommer till öjn och hälsar på.

    Stor kram på er!

    /Eve

    SvaraRadera
  3. Låter ju helt fantastiskt! Kram! Hälsa Johan! /Å

    SvaraRadera
  4. Haha, ni är ju helt galna! Längtar efter att få se den där filmen och alla kort. Ses snart på Gotland :)Kram Josse Lu

    SvaraRadera
  5. galet vad ni verkar ha det bra! saknar er dock! Varm kram från mig till er<3
    Linda

    SvaraRadera
  6. Tur att du bara far veta i efterhand mamma, da allt redan har gatt bra!

    SvaraRadera
  7. Ja, det är väldigt tur.
    Kram Mamma m

    SvaraRadera